Mätare Molin i Varberg år 1801

Enligt husförhörslängden för Varbergs stadsförsamling år 1801 fanns det en mätare i staden, Anders Molin, som var 57 år gammal. En mätare genomförde officiell mätning av varor som skulle försäljas i eller införas till en stad.

varbergs-stadsforsamling-ai-2-1801-1807-bild-4ii

Han bodde på första roten med hustrun Anna Bengtsdotter som var 34 år och troligen från Lindberg. Anna var hans andra hustru, han hade tidigare varit gift med Ingrid Pehrsdotter, och hade åtminstone två barn med henne, Stina och Börje som var sjöman. Han blev änkling i mars 1801 då Ingrid gick bort av ‘håll och styng’, och han gifte om sig med Anna i november 1801. Anders Molin gick bort 4 år senare av ‘colique’ år 1805. Han var då 61 år gammal.

Källor:
Varbergs Stadsförsamling, husförhör AI:1-2 (www.arkivdigital.se)
Varbergs Stadsförsamling kyrkobok CI:3 (www.arkivdigital.se)
Bild: Varbergs Stadsförsamling, husförhör AI:2, bild 4, http://www.arkivdigital.se

Tornväktare Jacobsson i Varberg år 1801

Tornväktare i Varberg år 1801 var enligt husförhörslängden Olof Jacobsson som var 44 år gammal. Han bodde på åttonde roten med hustrun Gertrud Pehrsdotter 42 år och barnen Jacob 11 år och Cicilia 7 år.

Tornväktare var en tjänsteman som hade till uppgift att från ett av stadens torn, vanligen kyrktornet, hålla uppsik över staden dag och natt för att upptäcka bränder eller andra faror. Han meddelade även klockslagen under dygnets mörka timmar. Olof är i andra källor även benämnd väktare. Han gick bort år 1817.

Källa: Varbergs Stadsförsamling, husförhör AI:1-10 (www.arkivdigital.se)

Klockaren Olof Ludvig Glanholm i Varberg år 1801

Klockare i Varberg år 1801 var Olof Ludvig Glanholm 47 år. Han bodde enligt husförhörslängden på första roten med hustrun Hedvig Charlotta Roth 45 år, sonen Eric Johan 15 år och dottern Greta Sophia 10 år.

Olof Ludvig hade tjänstgjort som munsterskrivare vid Kungliga Södra Skånska Kavalleriregementet fram till 1790 då han tog avsked. Han bodde i Marstrand med familjen då han fick tjänsten som klockare i Varberg år 1799. En klockare hade framförallt som uppgift att vårda kyrkan och dess inventarier samt ombesörja klockringningen, men de var ofta även organister och skollärare. Ett protokoll för sockenstämman i Varbergs Församling i Mars 1799 redogjorde för hur Olof Ludvig Glanholm fick tjänsten:

”Sedan Organisten Steenman, afsagdt sig all befattning med Klockare Syslan, och Pastor, med Församlingen, dertill sitt bifall lämnadt, så Kundgjordes enligt Författningarne, den ledigt blefna Klockare Syslan, uti Inrikes Tidningen… infann sig endast en Sökande, nembligen förra Munsterskrifvaren, vid Kongl. Södra Skånska Cawallerie Regementet, Borreby och Haglösa Compagnier, Olof Ludwig Glanholm, från Marstrand, för hvilken dag utsattes till Profs afläggande, och som han utom dess, ägde goda, och förmähnliga Wittnes börder, jämte ådagalade den skickelighet, som pröfvades nödig till nemde Sysla, så blef Olof Ludwig Glanholm, af Herr Kongl. Hof. Predikanten, och Kyrko-Herden Församlingen
föreslagen, såsom den enda sökande, och skickelig känd: Hvarefter Församlingens Respective Ledamöter, enhälligt woro dermed nögde, att Glanholm blef till Klockare antagen, allenast här icke undandroge sig, den mödosamma Barna under-
visningen.

Glanholm kom tillstädes och gaf tillkiänna att han, som tillförene icke gjordt sig tillräckeligen underrättad, om Klockarens härwarande Lön, som war för dett närwarande Stipulerad till Tiugu Fem RD:r [riksdaler] fann den wara alt för otillräckelig, hwarföre han nu skrifteligen hos Församlingen anhölt, att för i år blifwa understödd, med en Collect, och sedermera årligen med ett omgångs Juhl-Offer, detta bewilljades af alla, utom en af Borgerskappet, som önskade, att detta icke måtte blifwa någon Lag, utan en friwillig Gåfwa, hvilket allmänt bejakades”.

De hade fem barn: Ulrica Christina, Märta Christina, Maria Lovisa, Greta Sophia och Eric Johan. Sonen Eric Johan begav sig till sjöss omkring 1805 och enligt bouppteckningen för fadern 1813 ‘sedermera aldrig låtit höra av sig’. När familjen flyttade till Varberg stannade troligen två av döttrarna, Maria Lovisa och Märta Christina, i Marstrand hos kyrkoherde Wiraeus och hustrun Anna Maria Roth som troligen var en släkting.

Olof Ludvig blev änkling 1809 då hustrun Hedvig Charlotta gick bort i bröstfeber. Han var sjuk de sista åren av sitt liv ‘och under hvilcken tid han ej hafvit någondera af sine barn hos sig, har han blifvit skjött och vårdat af gamla pigan Maria Nilsdotter’. Han gick bort i januari 1813 efter att ha drabbats av bröstfeber, 57 år gammal.

Källor:
Varbergs Stadsförsamling, husförhör 1801-1807, AI:2, bild 4 (www.arkivdigital.se)
Varbergs Rådhusrätt och Magistrat FIIa:4, 1813, bild 1660 (www.arkivdigital.se)
Husförhör för Marstrand A1:2, bild 79 (www.arkivdigital.se)
Generalmönsterrullor, Skånska Dragonregementet 959 (1791), Haglösa Compagnie (www.arkivdigital.se)
http://runeberg.org/nfbn/0183.html
Protokoll för sockenstämman 1799: http://www.lokalhistoria.nu/
Inrikes Tidningar 20 November 1798 http://magasin.kb.se:8080/searchinterface/search_newspaper.jsp

Beksmältare Andersson och Jungberg i Varberg år 1801

varbergs-stadsforsamling-ai-2-1801-1807-bild-23iiI husförhörslängden för Varbergs stadsförsamling år 1801 finns två personer som troligen var ‘beksmältare’ men ordet är svårläst. En beksmältare kan troligtvis ha handskats med beck som tillverkades genom att reducera och koka tjära i så kallade becksjuderier. Becket användes bl a för att täta båtskrov och tunnor.

‘Beksmältaren’ Ola Andersson, 64 år, bodde på sjunde roten med hustrun Anna Giöthe 64 år och sonen Johannes 15 år.

‘Beksmält’ Bengt Jungberg var 72 år gammal och bodde på åttonde roten i Varberg. Han gick bort efter att ha drabbats av bröstfeber 1803.

Källor:
Varbergs Stadsförsamling, husförhör 1801-1807, AI:2, bild 23 och 25 (www.arkivdigital.se)
https://sv.wikipedia.org/wiki/Beck_(%C3%A4mne)

Pråmmän, lots och båtförare i Varberg år 1801

Varberg var en handels- och sjöfartstad år 1801 och det avspeglas i husförhörslängden – ett flertal sjömän, kaptener och skeppare bodde i staden, men även flera pråmmän, en lots och en båtförare.

Varberg hade sju pråmmän eller pråmkarlar (stavat proman) år 1801, en pråm användes i ett hamnområde för att föra last till eller från andra fartyg och för transport av last.

Pråmmannen Hindrich Jungberg var 47 år gammal och bodde på första roten med hustrun Agneta Bergman 46 år. Enligt husförhörslängden var Hindrich även rotemästare i Varberg. Paret hade inga barn och Hindrich gick bort 1810 av ‘håll och styng’. http://wiki.genealogi.se/index.php?title=Sexman

Pråmmannen Börje Nilsson, 36 år, bodde på andra roten med hustrun Olena Lindgren 34 år och tre barn, Nils 3 år, Ingar Maria 5 år och Anna Lena 2 år.

Pråmmannen Jöns Svensson var 32 år gammal och bodde på femte roten med hustrun Eva Josephsdotter 34 år och barnen Carl Petter 1 år och Johanna Brita 4 år.

Pråmmannen Sven Johansson, 37 år, bodde på sjätte roten med hustrun Christina Olofsdotter 44 år och barnen Petter Elias 9 år, Johan Lorentz 7 år och Christina Albertina 4,5 år. Enligt husförhöret var även han rotemästare men det är noterat att han ‘är frånvarande’.

Pråmmannen Lars Kollberg var 67 år gammal och bodde på sjunde roten i Varberg med hustrun Christina Svensdotter 62 år. Paret hade inga barn och Lars gick bort omkring 1806.

Pråmmannen Anders Lundin, 52 år, bodde på åttonde roten med hustrun Engela Andersdotter 47 år och dottern Helena Benedickta 5 år. Anders blev senare väktare i Varberg och han gick bort 1825. Dottern kom att gifta sig med krukmakaren Anders Andersson.

Pråmmannen Pehr Börgesson var 41 år gammal och bodde på nionde roten med hustrun Börta Pehrsdotter 49 år och sonen Bengt 12 år. Pehr och Börta dog bägge i april 1826, sonen Bengt var då överupplysningsman vid Sjötullsbevakningen i Göteborg.

Lots i Varberg var Sven Hindrichsson som var 76 år gammal. Han bodde på andra roten med hustrun Giertrud Trullsdotter 80 år, dottern Börta 40 år samt fostersonen Niclas Wallander 14 år som var son till dottern Engela som gått bort ett par år tidigare. Sven gick bort 1811 och enligt bouppteckningen kallades han Sven Hindrickson Måse och var då titulerad sjöman. Han var nu änkling och hade två döttrar; Helena som var gift med timmerman Norling, och Börta som fortfarande var ogift. Niclas Wallander tjänstgjorde nu som lotsdräng i Göteborg. Börta ärvde allt efter fadern då hon ‘ensamt vårdat, skjött och uppehållit sin ålderstegne Fader i de senare 10 åren af hans lifsttid’.

Båtförare i Varberg var Olaus Kullenberg 42 år. Han bodde på sjätte roten med hustrun Bengta Berg 43 år och barnen Carl 21 år som var ‘sjöfarande’, Anna Chatarina 14 år, Ingri Brita 11 år och Olena 9 år. I senare källor beskrivs han som skeppare.

Källor:
Varbergs Stadsförsamling, husförhör 1801-1807, AI:2 (www.arkivdigital.se)
Bouppteckning 1812, Varbergs rådhusrätt och magistrat FIIa:4 (1811-1814), bild 560 (www.arkivdigital.se)